Det somatiska nervsystemet (SNS) är den del av det perifera nervsystemet som ansvarar för alla frivilliga rörelser i kroppen. Det somatiska nervsystemet består av relativt stora sensoriska och motoriska nerver som leder impulser snabbt, vilket gör att vi kan reagera snabbt på stimuli i vår omgivning.
Det somatiska nervsystemet står under medveten kontroll, vilket innebär att vi kan välja att röra på våra muskler eller inte. När vi till exempel bestämmer oss för att plocka upp en bok skickar hjärnan signaler via motorneuronen till armmusklerna och säger åt dem att dra ihop sig.
Det somatiska nervsystemet kan också genomgå omedveten aktivering. Till exempel när vi utlöser en reflex, använder muskelminnet eller automatiskt drar oss undan ett smärtsamt stimuli.
Människans nervsystem är uppdelat i det centrala och det perifera nervsystemet. Det centrala nervsystemet (CNS) består av hjärnan och ryggmärgen. Det perifera nervsystemet (PNS) består av alla andra nerver som sträcker sig genom hela kroppen.
Perifera nerver förbinder det centrala nervsystemet med våra organ, muskler och körtlar. PNS är indelat i det somatiska nervsystemet och det autonoma nervsystemet.
Det somatiska nervsystemet (SNS) är det viljestyrda nervsystemet, vilket innebär att vi kan välja att aktivera det. Dess främsta uppgift är att medvetet styra skelettmuskulaturens rörelser. SNS hanterar också vissa ofrivilliga rörelser, t.ex. reflexer.
Det autonoma nervsystemet (ANS) ansvarar för kroppens ofrivilliga funktioner, vilket innebär att det fungerar automatiskt. Den styr alla de processer som håller oss vid liv och får oss att fungera, t.ex. hjärtfrekvens, andning och matsmältning. Det autonoma nervsystemet delas vidare in i det sympatiska (kamp eller flykt) och det parasympatiska (vila och matsmältning) nervsystemet.
Det somatiska och det autonoma nervsystemet arbetar ofta tillsammans. Till exempel vid kontroll av urinblåsan: parasympatisk innervation gör att urin kan lämna blåsan, men det krävs somatisk (frivillig) muskelkontroll för att urinera.
Det somatiska nervsystemet omfattar alla nerver som innerverar skelettmusklerna. Dessa nerver har sitt ursprung i ryggmärgen och hjärnstammen och sträcker sig genom hela det perifera nervsystemet. Somatiska nerver gör det möjligt för oss att styra våra muskelrörelser frivilligt, men de kan också aktiveras utan ett medvetet beslut (t.ex. reflexer).
Det somatiska nervsystemet omfattar både sensoriska och motoriska nervceller. Sensoriska nervceller är afferenta, vilket innebär att de skickar signaler från kroppen till hjärnan. Efferenta motorneuron gör tvärtom.
Somatiska nervfibrer är isolerade med relativt tjocka lager av myelin, så att de leder impulser snabbt. Detta gör att vi kan reagera snabbt på stimuli i vår omgivning.
Det somatiska nervsystemet är en del av det perifera nervsystemet, men det centrala nervsystemet är fortfarande avgörande för dess funktion. Hjärnan tolkar sinnesintryck och signalerar motoriska reaktioner för att styra hela kroppen. Motorcortex i pannloben genererar somatiska motoriska impulser.
Ryggmärgen är en lång nervpelare som löper längs ryggen och överför meddelanden mellan hjärnan och andra kroppsdelar. Det är ett viktigt reläcentrum för somatiska motorneuron och den somatiska reflexbågen.
Vissa nerver som är involverade i det somatiska nervsystemet kommer direkt från hjärnan och ryggmärgen. Dessa kallas kranialnerver och spinalnerver.
Det finns 12 par kranialnerver, varav 10 har sitt ursprung i hjärnstammen. Dessa nerver tar emot signaler från sinnesorgan som ögon och näsa. Kranialnerverna styr också frivilligt huvudets muskler.
Det finns 31 par ryggradsnerver som är kopplade till olika regioner i ryggraden. De överför somatosensoriska och viljemässiga motoriska signaler mellan periferin och ryggmärgen.
Sensoriska neuroner i det somatiska nervsystemet har ändpunkter i muskler, ben och hud. De fångar upp somatiska förnimmelser, vilket är alla förnimmelser som upplevs av kroppen.
Somatiska förnimmelser kan vara antingen exteroceptiva (utanför kroppen) eller proprioceptiva (inuti kroppen). Exteroceptiva somatiska förnimmelser omfattar beröring, smärta, temperatur och tryck.
De proprioceptiva sinnena omfattar ledställning och muskelspänning och hjälper till att orientera kroppens position i omgivningen.
Motorneuron i det somatiska nervsystemet innerverar skelettmuskulaturen. Det vill säga alla muskler som vi frivilligt kan kontrollera. Det finns två huvudtyper: övre motorneuron och nedre motorneuron.
De övre motorneuronen har sitt ursprung i hjärnans hjärnbark. De synapsar med lägre motorneuron i ryggmärgen, som sedan innerverar musklerna.
Synapser är de ställen där nerverna överför kemiska eller elektriska impulser till andra nerver eller till målvävnaden.
De övre motorneuronen är de nervceller som överför signaler från hjärnan till ryggmärgen. De har sitt ursprung i hjärnans primära motoriska cortex, som ligger i pannloben. Motorcortex genererar signalerna för den frivilliga motorstyrningen. De övre motorneuronen följer två banor: pyramidala och extrapyramidala.
Pyramidal Tract: De flesta övre motorneuron passerar genom märgpyramiderna i hjärnstammen, den region som förbinder hjärnan med ryggmärgen.
Dessa fibrer i pyramidbanan överför signaler för alla viljestyrda muskelrörelser, från breda till extremt exakta.
Extrapyramidal Tract: Dessa nervfibrer passerar inte genom märgpyramiderna som de gör genom hjärnstammen. Extrapyramidala fibrer signalerar förändringar i frivilliga rörelser, t.ex. hastighet och koordination.
De sänder också signaler för ofrivillig motorisk kontroll, t.ex. hållning, och handlingar som blir ofrivilliga med tiden, dvs. muskelminne.
De nedre motorneuronen är den sista länken i det somatiska nervsystemet. De har sitt ursprung i ryggmärgen och innerverar skelettmusklerna i hela kroppen. När ett nedre motorneuron får stimulering från ett övre motorneuron får det muskeln att dra ihop sig.
De nedre motorneuronen i det somatiska nervsystemet består av tre typer: alfa, beta och gamma.
Lägre motorneuron är också involverade i den somatiska reflexbågen. Sensoriska nerver känner av ett visst stimuli och kan synapsera direkt med lägre motorneuron i ryggmärgen för att åstadkomma en specifik muskelkontraktion. Reflexbågen går förbi hjärnan, så dessa åtgärder sker snabbt men ofrivilligt.
Om man t.ex. knackar på patellarsenan under knät får det quadriceps att dra ihop och sträcka ut underbenet. Impulsen från den sensoriska nerven kan också färdas genom en eller flera interneuroner för att nå den motoriska nerven.
Människokroppen har tre huvudsakliga muskeltyper: skelettmuskulatur, hjärtmuskulatur och glatt muskulatur. Hjärtmuskulaturen utgör hjärtat och glatt muskulatur finns i inre system som t.ex. matsmältningskanalen. De styrs båda av det autonoma nervsystemet.
Det somatiska nervsystemet styr skelettmuskulaturen, som är det vi oftast tänker på när vi tänker på muskler. Exempel på skelettmuskler är biceps, triceps och quadriceps.
När de nedre motorneuronen når muskeln synkas de med muskelfibrerna och bildar den neuromuskulära förbindelsen. Muskelfibrer är långa, cylindriska celler som bygger upp våra muskler. De flesta muskelfibrer är utformade för att generera en faktisk muskelsammandragning. Alfa-motorneuron innerverar dem.
Muskelfibrer som inte drar ihop sig kallas muskelspindlar, och de känner av muskelns sträckning och innerveras av gammamotoriska nervceller.
Stegen i en muskelsammandragning från avsikt till handling är:
Denna snabba process producerar upprepade gånger varje liten rörelse i våra skelettmuskler.
Känselintryck från muskler och leder skickas tillbaka till det centrala nervsystemet, vilket gör att vi kan övervaka våra rörelser och justera dem efter behov. Denna feedback kallas proprioception och är avgörande eftersom den låter oss veta var våra lemmar befinner sig i rummet och hur mycket kraft vi utövar.
Symtomen är ofta skakningar, muskelspasmer och nedsatt motorisk funktion. Vissa tillstånd är medfödda, vilket innebär att en person föds med det, eller så kan de utvecklas under hela livet.
Orsaker som skador, virus och toxiner kan vara genetiska eller externa. Orsakerna och riskfaktorerna är ofta oklara.
Exempel på störningar som involverar det somatiska nervsystemet inkluderar:
Behandlingen av dessa tillstånd varierar. Vissa kan kräva medicinering, medan andra kan kräva operation. Strategier för att skydda det somatiska nervsystemets allmänna hälsa är att regelbundet utöva motion av måttlig intensitet och att äta en kost med lågt innehåll av fett och antioxidanter.
Det somatiska nervsystemet är avgörande för styrningen av alla viljemässiga rörelser. Somatosensoriska nerver gör att vi kan uppfatta information från omgivningen, t.ex. tryck, temperatur och smärta, samt vår kroppsposition.
Somatiska motoriska nerver innerverar kroppens skelettmuskulatur för att ge motoriska svar i enlighet med detta.
Det somatiska nervsystemet ger medveten kontroll över skelettmuskulaturens rörelser. Det är en del av det perifera nervsystemet och omfattar sensoriska och motoriska nervceller.
Den är också involverad i vissa omedvetna motoriska funktioner (t.ex. samordning av rörelser, arbete utifrån muskelminnet, reflexer).
Det finns många exempel på det somatiska nervsystemet i aktion. Det somatiska nervsystemet är ansvarigt när du rör dina skelettmuskler. Exempel på detta är promenader, löpning, lyft av vikter och sport.
Det somatiska nervsystemet styr också ögonens och huvudets rörelser, t.ex. blinkningar och sväljning.
Huvudkomponenterna i SNS är de somatosensoriska neuronerna, motorcortex, övre och nedre motorneuronerna samt neuromuskulära kopplingar. Somatosensoriska nervceller skickar information om tryck och beröring till hjärnan.
Motorcortex genererar en motorsignal som de övre motorneuronen överför till ryggmärgen. Lägre motorneuron överför signalen från ryggmärgen till muskeln, överförd genom en neuromuskulär korsning.
När vi åldras drabbas det somatiska nervsystemet av en naturlig försämring, vilket leder till minskad sensorisk och motorisk kontroll. Detta beror ofta på en försämring av den neuromuskulära korsningen (NMJ). Studier tyder på att kosten spelar en viktig roll för NMJ:s hälsa.
Experiment i musmodeller visade att man genom att undvika fettrik kost och överdrivet kaloriintag kan förhindra försämring av NMJ och till och med vända vissa typer av skador.
Reaktiva syreföreningar kan också skada NMJ. Dessa fria radikaler är naturliga biprodukter av vissa kroppsliga processer, bland annat muskelsammandragning.
Våra kroppar producerar vanligtvis antioxidanter för att motverka detta, men ett ökat intag av antioxidanter kan ge ytterligare skydd för NMJ. Detta kan inkludera D-vitamintillskott, livsmedel som är rika på E-vitamin (t.ex. spenat och tomater) och andra antioxidantrika livsmedel (t.ex. mörk choklad, blåbär, pekannötter och grönkål).
Regelbunden träning av måttlig intensitet kan öka produktionen av antioxidanter och förhindra skador på NMJ. Utmattande träning kan orsaka överdriven generering av reaktiva syreföreningar och potentiellt överväldiga kroppens naturliga antioxidanter.
Nej, "somatisk" betyder faktiskt "relaterad till kroppen" Det somatiska nervsystemet har fått sitt namn eftersom det bland annat ansvarar för att känna och röra på kroppen.
Det kan uppstå viss förvirring eftersom "somatisk" används i många termer utanför det somatiska nervsystemet.
Till exempel:
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK556027/
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK539845/
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK441977/
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK554616/
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK554542/
Innehållet i denna artikel tillhandahålls endast i informationssyfte och är inte avsett att ersätta professionell medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling. Det är alltid rekommenderat att rådgöra med en kvalificerad vårdgivare innan du gör några hälsorelaterade förändringar eller om du har några frågor eller funderingar kring din hälsa. Anahana ansvarar inte för eventuella fel, utelämnanden eller konsekvenser som kan uppstå vid användning av den information som tillhandahålls.