Människans nervsystem är uppdelat i det centrala nervsystemet (CNS) och det perifera nervsystemet (PNS). CNS består av hjärnan och ryggmärgen. PNS består av alla nerver som sträcker sig genom hela människokroppen och skickar motorisk och sensorisk information mellan CNS och organ, körtlar och vävnader.
Det finns två perifera nervsystem: det somatiska nervsystemet (SNS) och det autonoma nervsystemet (ANS). SNS är ansvarigt för frivilliga rörelser och sensorisk information från omgivningen. Den styr också ofrivilliga motoriska reflexer.
ANS reglerar ofrivilliga funktioner, såsom hjärtfrekvens, blodtryck och matsmältning. Det har tre egna divisioner. Det sympatiska nervsystemet reglerar kamp- eller flyktresponsen, och det parasympatiska nervsystemet ansvarar för vila och matsmältningsprocesser . Det enteriska nervsystemet styr matsmältningen oberoende av de två andra ANS-divisionerna.
PNS omfattar nästan alla nerver i människokroppen. Som du säkert förstår är den avgörande för vår allmänna hälsa och funktion. Skador på perifera nerver får konsekvenser för alla kroppsliga system.
Varje axon omges av en myelinskida som hjälper till att isolera axonerna och påskynda nervimpulserna. Dessa långa nervfibrer överför kemiska och elektriska impulser mellan det centrala nervsystemet och resten av kroppen. Buntar av många nervfibrer bildar tillsammans nerver.
Nerverna i det perifera nervsystemet kan delas in efter funktion, struktur eller läge. Sensoriska nerver ansvarar för att skicka information från kroppen till det centrala nervsystemet, medan motoriska nerver skickar signaler från det centrala nervsystemet till musklerna. Blandade nerver innehåller både sensoriska och motoriska fibrer. Interneuroner är en mindre nervtyp som länkar samman andra nerver och är involverade i reflexer.
Det finns 12 par kranialnerver, som betecknas med de romerska siffrorna I-XII. Kranialnerverna överför känselintryck, t.ex. hörsel och känsel, från strukturer i huvudet. De överför också motoriska signaler från hjärnan till muskler i huvud och nacke för vissa frivilliga rörelser.
Tio egentliga kranialnerver (III-XII), som utgår från hjärnstammen och räknas som en del av det perifera nervsystemet. Kranialnerverna I och II har sitt ursprung i hjärnbarken och brukar betraktas som en del av det centrala nervsystemet. Kranialnerv I styr luktsinnet och kranialnerv II styr synsinnet.
Spinalnerver har sitt ursprung i ryggmärgen och ingår alltid i det perifera nervsystemet. De transporterar sensorisk och motorisk information in i och ut ur ryggmärgen. Det finns 31 par ryggradsnerver och deras namn motsvarar de ryggkotor som de utgår från. Exempelvis härrör cervikala spinalnerver från den cervikala ryggmärgen.
Ryggmärgsnerverna bildar nervplexus, eller nät, när de kommer ut ur ryggmärgen innan de separeras till enskilda nerver. Dessa nervplexus bidrar till att minska effekterna av nervskador genom att skapa överflödiga vägar för signaler genom ryggmärgsnerverna.
Sensoriska nervceller, eller afferenta nervceller, överför sensorisk information från kroppen till det centrala nervsystemet. Det finns tre typer av sensoriska receptorer: exteroceptorer, interoceptorer och proprioceptorer.
Exteroceptorer är sensoriska nervceller i huden och slemhinnorna. De är ansvariga för att känna av stimuli från den yttre miljön, t.ex. temperatur, beröring, tryck och smärta.
Interoceptorer är sensoriska nervceller i de inre organen. De är ansvariga för att detektera stimuli från den inre miljön, t.ex. tryckförändringar och pH. Interoceptorer verkar inom det autonoma nervsystemet.
Proprioceptorer är sensoriska nervceller i muskler och leder. De är ansvariga för att registrera information om kroppens position och rörelser. Proprioceptorer verkar inom det somatiska nervsystemet.
Motorneuroner, eller efferenta neuroner, överför responssignaler från centrala nervsystemet till periferin. Motorneuroner kan vara exciterande eller inhiberande, vilket innebär att de kan orsaka eller förhindra muskelaktivitet. Både det somatiska och det autonoma nervsystemet innehåller motorneuron.
Somatiska motoriska nerver ansvarar för att styra skelettmuskulaturen, som vi medvetet kan styra för att röra vår kropp. Varje motorneuron innerverar många muskelfibrer, och stimulering av neuronet får muskeln att dra ihop sig.
Å andra sidan styr de autonoma motoriska nerverna hjärtmuskeln i hjärtat och glatt muskulatur i matsmältningskanalen, körtlar och andra inre organ. Vi kan inte medvetet kontrollera hjärtmuskulaturen och den glatta muskulaturen.
Det finns flera klassificeringssystem för subtyper av perifera nervfibrer beroende på om de har sensoriska eller motoriska funktioner. Det kan förekomma överlappning mellan de olika systemen på grund av blandade nerver, så det enklaste sättet att gruppera perifera nervfibrer totalt sett är efter ledningshastighet.
De snabba subtyperna har stor diameter och är myeliniserade. De inkluderar proprioceptorer som berättar om vår kroppspositionering i omgivningen och hur mycket vi sträcker på våra leder och skelettmuskler. De omfattar också somatiska alfa-motoriska fibrer, som säger åt våra skelettmuskelfibrer att dra ihop sig.
De måttliga subtyperna kan vara medelstora eller små, men är alltid myeliniserade. Mediumfibrer är snabbare än små. Dessa undertyper omfattar mekanoreceptorer (beröring och tryck), termoreceptorer (kyla) och nociceptorer (snabb smärta via fria nervändar). De omfattar även stödjande somatiska motoriska fibrer och vissa autonoma efferenta fibrer.
De långsamma subtyperna är små och omyeliniserade. De omfattar nociceptorer (långsam smärta via djupa nervändar), kemoreceptorer (lukt), termoreceptorer (värme) och vissa autonoma efferenta fibrer.
I allmänhet leder somatiska sensoriska och motoriska nervceller snabbare än autonoma. Det är på så sätt vi kan skapa snabba medvetna reaktioner på vår omgivning.
Det perifera nervsystemet är ett nätverk av nerver som förbinder hjärnan och ryggmärgen med resten av kroppen. Den omfattar kranialnerverna, ryggmärgsnerverna och alla andra nerver som förgrenar sig i kroppen.
Det perifera nervsystemet ansvarar för att ta in information från sensoriska receptorer över hela kroppen och skicka den till det centrala nervsystemet, för att sedan föra den motoriska responsen tillbaka ut till periferin.
Det perifera nervsystemet är uppdelat i två huvudgrupper: det somatiska nervsystemet, som ansvarar för den frivilliga kontrollen av muskelrörelser, och det autonoma nervsystemet, som ansvarar för ofrivilliga vitala funktioner.
Det perifera nervsystemet innerverar organ, muskler och körtlar över hela kroppen. Därför kan en perifer nervskada få många konsekvenser.
Perifer neuropati är en allmän benämning på nervskador i det perifera nervsystemet. Det kan orsaka smärta, domningar, stickningar och svaghet och störa många kroppsliga processer. Både somatiska och autonoma nerver kan påverkas.
Störningar i det somatiska nervsystemet är vanligen relaterade till motorisk kontroll. En av de vanligaste är amyotrofisk lateral skleros (ALS, även kallad Lou Gehrigs sjukdom). Andra exempel är multipel skleros (MS), diskbråck och klämda nerver.
Störningar i det autonoma nervsystemet stör ofta normala kroppsliga processer och leder till matsmältningsproblem, metaboliska, psykiatriska, autoimmuna och inflammatoriska tillstånd. Exempel på detta är typ 2-diabetes, reumatoid artrit och Parkinsons sjukdom.
Behandlingen inriktas vanligen på symtomkontroll och kan omfatta sjukgymnastik, medicinering och kirurgi.
Vissa typer av perifer neuropati är ärftliga eller har biologiska riskfaktorer såsom genetik och kön. Andra har miljö- och livsstilsrelaterade riskfaktorer, t.ex. kronisk stress, ohälsosam kost, brist på motion, virus och toxiner.
Alkohol: Kroniskt alkoholmissbruk kan leda till perifer neuropati som kännetecknas av svår smärta och brännande känslor, särskilt i benen. Med tiden kan detta leda till en lägre smärttröskel och till och med svårigheter att gå. Etanol är neurotoxiskt, vilket innebär att det kan minska tätheten av nervfibrer och orsaka defekter i axonens struktur och funktion.
Stress: Nya studier tyder på att kronisk och akut stress , t.ex. ekonomiska påfrestningar, våld i hemmet och övergrepp i barndomen, kan leda till nervskador och förändringar av stressreaktionen. Denna skada kan leda till fibromyalgi, ett kroniskt smärttillstånd som är vanligt hos kvinnor och som läkare tidigare trodde var en psykiatrisk störning.
Västerländsk kost: Den västerländska kosten kännetecknas av ett högt intag av processat kött och fett och ett lågt intag av frukt och grönsaker. Det är förknippat med många hälsoproblem, bland annat skador på nervsystemet.
En faktor är det höga innehållet av omega-6 fleromättade fettsyror (PUFA) som finns i livsmedel som sojaolja. Dessa fettsyror är nödvändiga för våra cellmembran, men den västerländska kosten innehåller 10-20 gånger mer än vad som är biologiskt nödvändigt. En studie av en musmodell visade att en kost med högt innehåll av omega-6 PUFA ledde till perifer nervskada, perifer neuropati och överkänslighet för smärta.
En fettrik kost kan också leda till fetma och typ 2-diabetes, som är förknippade med autonom neuropati och matsmältningsproblem. En studie visade att utfodring av möss med en fettrik kost under 20 veckor ledde till betydande minskningar av storleken och den allmänna hälsan hos nervcellerna i tarmen.
Du kan göra några saker för att skydda ditt perifera nervsystem: undvik rökning och alkohol, ät en hälsosam kost, motionera regelbundet och få snabb behandling för eventuella skador eller sjukdomar.
Övning: Regelbunden träning av måttlig intensitet har många neuroprotektiva effekter, bland annat minskad oxidativ stress och förbättrat humör. Det kan också minska nervskadans inverkan på din allmänna hälsa.
Exempelvis kan skador på motoriska nerver leda till degeneration av skelettmuskulaturen. I en studie fick råttor springa i ett måttligt tempo i 60 minuter, fem dagar i veckan under fyra veckor, och man fann att detta minskade effekterna av framtida nervskador på skelettmusklernas hälsa.
B-vitaminer: Studier på både människor och djur har visat att ett ökat intag av vitaminerna B1, B6 och B12 har neuroskyddande effekter och till och med kan reparera skador som orsakas av nervskador och alkoholrelaterad neuropati.
Vitamin B1, även kallat tiamin, har den största betydelsen för nervhälsan. Tiaminrika livsmedel inkluderar baljväxter (t.ex. bönor, linser, ärtor), fullkornsprodukter, fläskkött, fisk och berikade flingor och bröd. Det finns också som ett tillskott. Att kombinera tillskott av vitamin B1 med vitaminerna B6, B12 och E verkar vara det mest effektiva.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK539845/
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK556027/
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK539846/
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK441977/
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK554616/
Innehållet i denna artikel tillhandahålls endast i informationssyfte och är inte avsett att ersätta professionell medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling. Det är alltid rekommenderat att rådgöra med en kvalificerad vårdgivare innan du gör några hälsorelaterade förändringar eller om du har några frågor eller funderingar kring din hälsa. Anahana ansvarar inte för eventuella fel, utelämnanden eller konsekvenser som kan uppstå vid användning av den information som tillhandahålls.