Det parasympatiska nervsystemet ansvarar för kroppens "vila och smälta"-funktioner. Den blir mer aktiv under tider av avkoppling och trygghet.
Det är en del av det perifera nervsystemet, som omfattar alla nerver utanför hjärnan och ryggmärgen. Mer specifikt är det parasympatiska systemet en del av det autonoma nervsystemet.
Det autonoma nervsystemet styr kroppens ofrivilliga funktioner, t.ex. blodtryck, hjärtfrekvens och matsmältning. Det parasympatiska nervsystemet arbetar i balans med det sympatiska nervsystemet, som styr den autonoma kamp- eller flyktreaktionen. Tillsammans upprätthåller de homeostas, en stabil inre miljö i kroppen.
Den parasympatiska nervfunktionen är avgörande för att förebygga högt blodtryck, reglera hjärtfrekvensen och stödja vår förmåga att hantera stress. Du kan främja ditt parasympatiska nervsystem genom yoga, motion och avslappning.
Det parasympatiska nervsystemet har också immunförsvarsfunktioner. Dess primära roll i immunsystemet är negativ återkopplingskontroll av inflammatoriska faktorer. Detta förebygger kronisk inflammation, som kan leda till många sjukdomar.
En annan viktig effekt av parasympatisk stimulering är att blodtrycket sänks, trots att blodkärlen inte har någon parasympatisk innervation. Detta är ett utmärkt exempel på hur de parasympatiska och sympatiska delarna fungerar i balans. Blodtrycket ökar när det sympatiska nervsystemet säger till blodkärlen att dra ihop sig. Parasympatisk aktivering dämpar sympatisk signalering, så att kärlen slutar att dra ihop sig och blodtrycket sjunker.
De flesta parasympatiska effekter har ömsesidiga funktioner som genereras av det sympatiska nervsystemet. Parasympatisk stimulering ökar t.ex. matsmältningen, medan sympatisk stimulering minskar matsmältningen.
Sensoriska receptorer övervakar om den autonoma produktionen matchar kroppens fysiologiska behov och skickar denna information till det centrala nervsystemet via afferenta nerver. Om det behövs justerar hjärnan balansen mellan sympatisk och parasympatisk stimulering till det aktuella organet.
Receptorer i hjärtat känner t.ex. av hur snabbt hjärtat slår. Om det är snabbare än vad kroppen kräver i det ögonblicket ökar hjärnan den parasympatiska stimuleringen av hjärtat för att sänka hastigheten.
Autonoma motoriska nerver följer ett speciellt arrangemang. Preganglionära nerver leder impulser från det centrala nervsystemet ut i kroppen. De överför impulserna till ganglier, kluster av nervcellskroppar. Axoner som sträcker sig från ganglierna bildar postganglionära nerver och levererar signalen till målvävnaderna.
Parasympatiska preganglionära fibrer härrör från tre sakrala spinalnerver och fyra kranialnerver. De spinalnerver som ger upphov till parasympatiska preganglionära neuroner är de splanchniska nerverna i bäckenet. De börjar i den sakrala ryggmärgen och sträcker sig in i bäckenhålan.
Kranialnerverna kommer direkt från hjärnstammen och sänder efferenta signaler till huvud och ansikte. De kranialnerver som ger upphov till preganglionära parasympatiska nervceller är okulomotoriska nerven, ansiktsnerven, glossofaryngealnerven och vagusnerven. Vagusnerven är av största vikt eftersom den representerar 75% av de parasympatiska fibrerna och är en av de mest utbredda nerverna i kroppen.
Ganglierna är kluster av neuronkroppar som modulerar och vidarebefordrar nervimpulsen. Parasympatiska ganglier är belägna nära målvävnaderna, så de postganglionära nervfibrerna är kortare än de preganglionära. De postganglionära parasympatiska fibrerna är täckta av tjocka myelinhöljen, vilket innebär att nervimpulserna är välisolerade och kan färdas snabbt.
Nervimpulser kan vidarebefordras från en neuron till nästa via elektriska eller kemiska signaler. Efferenta parasympatiska fibrer frigör kemiska signalmolekyler, eller neurotransmittorer, från de pre och postganglionära axonterminalerna.
Parasympatiska nervceller använder acetylkolin som både preganglionär och postganglionär neurotransmittor. Acetylkolin används överallt i kroppen, bland annat i sympatiska preganglionära nervceller och i det somatiska nervsystemet.
Parasympatisk dysfunktion orsakar problem med att upprätthålla homeostas i kroppen. Detta innebär att kroppen inte kan anpassa sig till förändrade fysiologiska krav, vilket leder till många sjukdomar. Ett underaktivt parasympatiskt nervsystem kan leda till hjärt- och kärlproblem och diabetes. Skador på vagusnerven är förknippade med många psykiatriska och inflammatoriska tillstånd, bland annat depression och inflammatorisk tarmsjukdom.
Den parasympatiska nervfunktionen försämras naturligt med åldern, men du kan skydda den på flera sätt. Exempel på detta är yoga, meditation, måttligt intensiv träning, en hälsosam kost och probiotika. Dessa strategier bidrar till att öka den parasympatiska aktiviteten och flytta det autonoma nervsystemet bort från flykt-eller-flykt-läget.
Det parasympatiska nervsystemet är ett "vila och smälta" -system. Det är en del av det autonoma nervsystemet, som styr kroppens ofrivilliga fysiologiska processer. Det parasympatiska systemet är som mest aktivt när man känner sig trygg och avslappnad och har bland annat till uppgift att sänka hjärtfrekvensen och öka matsmältningen.
Preganglioniska fibrer ansvarar för att transportera autonoma nervimpulser ut från hjärnan och ryggmärgen. Postganglionära fibrer är ansvariga för att leverera impulsen till målvävnaderna. Parasympatiska ganglier är kluster av nervceller som vidarebefordrar signalen från preganglionära till postganglionära nerver.
Många skador och sjukdomar kan skada de parasympatiska nerverna. Parasympatisk dysfunktion kan också bero på livsstilsfaktorer, t.ex. kronisk stress, brist på motion och alkohol.
Måttligt intensiv träning, yoga och meditation är alla bra sätt att öka den parasympatiska aktiviteten.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK553141/
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK539845/
https://iopscience.iop.org/article/10.1088/1361-6579/aa6782
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5859128/
Innehållet i denna artikel tillhandahålls endast i informationssyfte och är inte avsett att ersätta professionell medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling. Det är alltid rekommenderat att rådgöra med en kvalificerad vårdgivare innan du gör några hälsorelaterade förändringar eller om du har några frågor eller funderingar kring din hälsa. Anahana ansvarar inte för eventuella fel, utelämnanden eller konsekvenser som kan uppstå vid användning av den information som tillhandahålls.