Stigmatisering av psykisk hälsa innebär negativa attityder och känslor gentemot personer med psykiska problem. Psykisk hälsa kan hindra människor från att söka behandling för psykisk ohälsa och kan påverka människor negativt i deras sociala liv, arbetsliv och privatliv.
Begreppet stigma avser i allmänhet negativa attityder till något eller någon. När man tittar på psykisk ohälsa innebär stigmatisering av psykisk ohälsa vanligtvis att en person med psykiska utmaningar misskrediteras, ignoreras eller reduceras från en hel person till en stereotyp.
Historiskt sett har personer med psykisk sjukdom och psykisk ohälsa kallats för skadliga termer som "psykotisk", "störd", "galen" eller "vansinnig". Diskriminering kan ofta uppstå på grund av stigmatiseringen av psykisk sjukdom, vilket kan ha mycket skadliga effekter. Stigmatisering av psykisk ohälsa utgör ett hinder för diagnostisering och behandling av psykiska sjukdomar.
Stigmatisering beror i allmänhet på brist på utbildning eller förståelse. Människor är då snabba att döma och betrakta stereotyper som fakta, vilket är anledningen till att psykiska problem ofta avfärdas eller ignoreras. Även om det har skett vissa förbättringar i utbildningen om psykisk ohälsa finns stigmatiseringen av psykisk ohälsa kvar än idag.
Enligt en studie har det nyligen skett betydande förändringar i allmänhetens stigmatisering av psykisk sjukdom. Allmänhetens stigmatisering av egentlig depression har minskat under de senaste tjugotvå åren. Den allmänna stigmatiseringen av andra psykiska sjukdomar, som schizofreni eller alkoholberoende, har dock inte förändrats.
Intressant nog har det också skett en ökning av allmänhetens acceptans av biomedicinska orsaker till psykiska sjukdomar. Med tiden har människor blivit mer benägna att acceptera att ett genetiskt eller biokemiskt problem kan orsaka psykiska sjukdomar.
Det finns många olika typer av stigmatisering av psykisk ohälsa. Några kategorier av stigmatisering är offentlig, institutionell och självstigmatisering, även om detta inte är en fullständig lista. Diskriminering, stereotyper och fördomar är också ord som ofta förknippas med stigma, eftersom mycket av stigmat är rotat i dessa begrepp.
Ett exempel på stereotyper och fördomar skulle kunna vara stereotypen att psykiskt sjuka människor är farliga, inkompetenta, har skulden för sin sjukdom och är oförutsägbara. Detta exempel skulle falla under allmänt stigma, en mer allmän uppfattning. I det här fallet kan yttre faktorer, som hur människor med psykiska sjukdomar framställs i media, påverka denna uppfattning.
Institutionell stigmatisering innebär att stora institutioner har en policy och agerar på ett sätt som antingen avsiktligt eller oavsiktligt påverkar personer med psykiska sjukdomar negativt.
Självstigma är när personer med psykisk sjukdom har negativa tankar och attityder till sig själva på grund av sin psykiska sjukdom. Ett exempel på självstigma kan vara att personer med psykisk sjukdom känner att de inte är kapabla eller att de bär skulden för sin psykiska sjukdom.
Stigmatiseringen av allvarliga psykiska sjukdomar kan vara ett stort problem, särskilt inom vissa rasgrupper och etniska grupper. Därför kan människor i dessa kulturer uppleva ett mer betydande hinder för att söka mentalvårdstjänster.
Ett exempel är vissa asiatiska kulturer, där man ser ner på att personer med psykisk ohälsa söker professionell hjälp. Det strider mot vissa kulturella värderingar som starka familjeband, känslomässig återhållsamhet och undvikande av skam.
Dessutom finns det bland andra grupper i det afroamerikanska samhället en allmän misstro mot det psykiatriska sjukvårdssystemet, vilket kan hindra människor från att söka formell psykiatrisk behandling.
Stigmatisering av psykisk ohälsa hindrar i genomsnitt fyrtio procent av personer med ångest eller depression från att söka medicinsk hjälp, enligt statistik om psykisk ohälsa. Det kan allvarligt påverka människors välbefinnande, förändra hur de ser på sig själva och hela deras självbild och leda till självstigmatisering av deras psykiska ohälsa.
Stigmatisering av psykisk ohälsa kan påverka personer med psykisk ohälsa under alla skeden av deras resa mot psykisk ohälsa, oavsett om det är när de genomgår behandling, börjar läka eller återhämtar sig.
Tillsammans med svårigheten att få tillgång till psykiskt stöd och rädslan för negativa konsekvenser är stigmatiserande negativa föreställningar ett av de största hindren för att söka hjälp för känslomässiga eller psykiska problem.
På institutionsnivå kan lagstiftning, finansiering och tillgången till tjänster för psykisk hälsa utgöra betydande hinder för psykiskt sjuka personer. På samhällsnivå är allmänhetens attityder och beteenden gentemot psykisk sjukdom betydande hinder.
Pågående forskning tyder på att de som bor i länder med högre grad av hjälpsökande, behandlingsutnyttjande, bättre tillgång till information om hantering av psykisk ohälsa och mindre stigmatiserande attityder tenderar att ha lägre grad av självstigmatisering och upplevd diskriminering.
Även på global nivå finns stigmatiserande attityder fortfarande kvar. Det har visat sig att motvilliga uppfattningar om behandlingens effektivitet och mentalvårdstjänster i början av behandlingen påverkar beteendet vid behandling av psykisk ohälsa.
Stigmatisering av psykisk ohälsa är ett betydande folkhälsoproblem. På grund av att stigmatiseringen av psykisk ohälsa har uppmärksammats på senare tid har många länder, som Kanada, Nya Zeeland, Danmark och Storbritannien, utvecklat folkhälsoprogram för att hantera psykisk ohälsa.
I Storbritannien riktar sig anti-stigma-programmen till olika grupper och verkar på flera nivåer för att stödja människors psykiska hälsa. Det handlar bland annat om nationella sociala marknadsföringskampanjer och små grupper i lokalsamhället. Även om dessa program finns på plats finns det ännu inte några uppgifter om hur effektiva de är.
Arbete kan vara positivt för den psykiska hälsan; det kan ge en försörjning, en känsla av självförtroende, en möjlighet till positiva relationer och flera andra fördelar. Men dåliga arbetsmiljöer, inklusive diskriminering och ojämlikhet, alltför hög arbetsbelastning, låg kontroll över arbetet och otrygghet, kan alla leda till psykisk ohälsa.
Det är en stor andel av vuxna i arbetsför ålder som rapporteras ha en psykisk störning. Med tanke på denna statistik är det tydligt att arbetsmiljöer som stöder psykisk hälsa och psykiska tillstånd måste uppmuntras. Det finns praktiska åtgärder som kan förebygga risker för psykisk ohälsa, skydda och främja hälsan och stödja arbetstagare med dessa tillstånd.
Några rekommenderade strategier är att låta cheferna utbildas i strategier för psykisk hälsa, att utbilda medarbetarna i psykisk hälsa och att genomföra insatser och möjligheter för personer med psykisk ohälsa.
Det är en viktig fråga att diskutera; en nationell undersökning från American Psychiatric Association (APA) visade att stigmatisering av psykisk ohälsa var en betydande utmaning på arbetsplatsen.
Hälften av arbetstagarna var oroliga för att diskutera psykiska problem på jobbet, och mer än en tredjedel var oroliga för att bli avvisade eller avskedade om de sökte vård för sina psykiska problem.
Även om det finns en generationsklyfta var millennials mer benägna att tala om sina psykiska tillstånd än babyboomers.
Eftersom stigmatisering är ett socialt fenomen kan det ofta uppstå i sociala sammanhang. Oavsett om det är bland kamrater, vänner eller familjemedlemmar kan en person som är utsatt för stigmatisering känna att de behandlas annorlunda och utesluts från många saker i samhället på grund av sin psykiska hälsa. Det kallas social stigmatisering.
Personer med allvarliga psykiska sjukdomar kan identifiera sig och bli stämplade med sitt tillstånd och därmed bli utsatta för fördomar och diskriminering på grund av psykisk ohälsa.
Det kan leda till låg självkänsla och självstigma, tveksamhet inför behandling av psykisk ohälsa, fördröjning av att söka behandling och tillbakadragenhet från samhället i stort.
Därför är det tydligt att stigmatisering inom social stigmatisering kan förvärra redan befintliga psykiska problem och bagatellisera psykiska tillstånd.
Många förändringar kan bidra till att minska stigmatiseringen av psykisk ohälsa. Den första är utbildning; att känna till fakta och forskning om psykisk sjukdom och psykiska tillstånd kan hjälpa människor att känna empati med dem som har en psykisk störning.
Medvetenhet om attityder och beteende är också viktigt, särskilt när det gäller att komma till rätta med fördomsfullt tänkande och tidigare stereotypa uppfattningar om psykisk hälsa.
Till detta kommer språket, att välja ord med omsorg och att vara medveten om vad som kommuniceras till personer med psykisk ohälsa.
Att utbilda andra och dela med sig av kunskap kan också vara mycket effektivt, särskilt när det gäller att bekämpa myter och negativa stereotyper om psykisk ohälsa.
Att stödja personer med psykiska problem och fokusera på det positiva kan bidra till att minska stigmatiseringen eftersom det kan hjälpa personer med psykiska problem att återfå sin självkänsla.
Slutligen är det viktigt att uppmuntra jämlikhet och inkludering, eftersom diskriminering av personer med psykiska problem är vanligt förekommande.
Ett av de mest effektiva sätten för dem som kämpar med psykisk sjukdom att hjälpa till att läka är att utnyttja resurser och få stöd för sin psykiska hälsa. Att bygga starkare samhällen innebär att skapa en stödgrupp med människor som man litar på.
Dessa grupper kan utgöras av en nära krets av familjemedlemmar och vänner eller till och med utvidgas till mentalvårdspersonal, lokala hälsocenter och lokala mentala hälsocenter.
Det finns cirka sju olika typer av socialt stöd, bland annat emotionellt stöd, informationsstöd, konkret stöd, bekräftande stöd och stöd för att känna tillhörighet. Om man börjar inom ett område kan man öppna möjligheter för andra att utforska och skapa en mer positiv atmosfär.
Utbildning bidrar till att minska stigmatiseringen och ger människor möjlighet att få perspektiv och förståelse. Som tidigare nämnts har vissa länder vidtagit åtgärder på nationell nivå för att bekämpa stigmatiseringen av psykisk hälsa och öka medvetenheten om psykisk hälsa.
Vissa skolor har vidtagit åtgärder för att minska stigmatiseringen av psykisk ohälsa. Till exempel börjar skolor införliva metoder för att motverka stigmatisering på ett kulturellt inkluderande sätt, och det finns en ökad prioritering för skolor att rikta in sig på frågor som rör psykisk hälsa.
Kampanjer för att öka medvetenheten i samhället, läroplansbaserade inlärningsprogram samt säkra och stödjande miljöer blir allt vanligare. Även om skolor och andra institutioner vidtar åtgärder för att öka medvetenheten om psykisk hälsa och minska stigmatiseringen av psykisk sjukdom, finns det fortfarande mycket kvar att göra.
Psychiatry.org - Stigma, fördomar och diskriminering mot personer med psykisk sjukdom
Stigmatisering av psykisk ohälsa - att hantera stigmatisering och hur man kan minska den
Bekämpa stigmatisering inom CAMH
Psykisk hälsa på arbetsplatsen
Stigmatisering av psykisk ohälsa, hjälpsökande och folkhälsoprogram - PMC
Förstå de olika typerna av socialt stöd | Home Base
Minska stigmatiseringen av psykisk ohälsa i skolorna
Innehållet i denna artikel tillhandahålls endast i informationssyfte och är inte avsett att ersätta professionell medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling. Det är alltid rekommenderat att rådgöra med en kvalificerad vårdgivare innan du gör några hälsorelaterade förändringar eller om du har några frågor eller funderingar kring din hälsa. Anahana ansvarar inte för eventuella fel, utelämnanden eller konsekvenser som kan uppstå genom att använda den information som tillhandahålls.