Neurodiversitet

Lär dig mer om begreppet neurodiversitet, olika typer av neurodiversitetssjukdomar och hur neurodiversitetsrörelsen utmanar traditionella tankesätt.

Viktiga slutsatser

• Definition: Neurodiversity-paradigmet erkänner naturliga variationer i hjärnans funktion, inklusive tillstånd som autism, utvecklingsrelaterad koordinationsstörning och sensoriska bearbetningsstörningar.
• Styrkor: Personer med neurodiversa drag, t.ex. autistiska drag, uppvisar ofta unika styrkor som kreativitet och problemlösning.
• Utmaningar: Dessa personer kan möta svårigheter i miljöer som inte är anpassade till neurodiversa behov.
• Inkludering: Inkluderande metoder är avgörande för att stödja neurodiversitet i samhället.
• Medvetenhet: Ökad medvetenhet minskar stigmatiseringen kring psykisk ohälsa och neurodiversitet.
• Påverkan: Att ta tillvara neurodiversitet berikar perspektiven och främjar innovation.

Definition av neurodiversitet

Neurodiversitet är ett begrepp som beskriver idén att människors hjärnor utvecklas och fungerar på olika sätt och att de interagerar och upplever världen på olika sätt. Den mänskliga hjärnans olika utvecklingsstadier leder till skillnader i kognition, inlärning och beteende. Ungefär en av fem personer är neurodivergent, vilket innebär att deras hjärna fungerar annorlunda än vad som anses vara standard eller typiskt.

Enligt National Symposium on Neurodiversity kombinerar neurodiversitet egenskaper som betraktas som utmaningar och styrkor. Även om neurodiversitet är en icke-medicinsk term kan den tillämpas på personer med medicinska tillstånd och inlärningssvårigheter.

Skillnaderna i hjärnan vid dessa tillstånd medför dock brister och kan ses som individuella styrkor eller tillgångar.

Neurodiversitetens historia

Den australiensiska sociologen Judy Singer myntade 1998 begreppet neurodiversitet för att uppmärksamma hjärnans unika utveckling och främja jämställdhet. Singer sätter människans kognitiva variation i samband med biologisk mångfald.

I sin avhandling i sociologi diskuterade Singer att det finns tydliga skillnader i hjärnan hos olika individer, även hos enäggstvillingar, och att det därför inte finns någon universell definition av den mänskliga hjärnans normala kapacitet.

Vissa författare hänvisar också till Jim Sinclair, en autistisk förespråkare som tidigare lanserat begreppet neurodiversitet. Han var den främsta organisatören av den internationella autismgemenskapen på nätet. I sitt tal "Don't mourn for us" från 1993 betonade Sinclair att autism inte är en neurologisk utvecklingsstörning utan ett sätt att vara.

Rörelsen för neurodiversitet

Den sociala rättviserörelsen eller neurodiversitetsrörelsen startades av den australiensiska sociologen Judy Singer. Rörelsen växte fram under 1990-talet när Singer såg neurodiversitet i samband med politiken för minoritetsgrupper.

Denna rörelse härrörde från autismrörelsen och utmanade idén om att tillstånd som kategoriseras eller märks som neuropsykiatriska störningar i sig är patologiska.

Målen för neurodiversitetsrörelsen

Det främsta målet med neurodiversitetsrörelsen var att ta tillvara neurologiska skillnader hos människor och öka graden av inkludering och acceptans av neurodiversitet. Rörelsen uppmuntrade människor vars hjärnor fungerar annorlunda och firade neurodiversitet.

Personer med autism var en viktig del av rörelsen. Genom sociala medier och online-plattformar kunde många personer med autism få kontakt, kommunicera och bilda ett kollektiv för självförsvar.

Singer hade själv autismspektrumtillstånd och hon såg neurodiversitet som en social rättviserörelse som främjar jämlikhet för vad hon beskrev som "neurologiska minoriteter", vilket inkluderar personer vars hjärna fungerar på ett atypiskt sätt.

Bland dessa personer fanns personer med autismspektrumstörningar, ADHD och inlärningssvårigheter. Hon betonade att dessa skillnader inte ska ses som brister, utan snarare som fördelar och värdefulla variationer i hjärnans arbete som bör uppskattas.

Neurodiversitetsrörelsen fokuserade på att lyfta fram de fördelar och styrkor som är förknippade med neurodiversitet. Den byggde på den sociala modellen för funktionshinder, där funktionshinder uppstod på grund av institutionella, systemiska eller samhälleliga hinder snarare än inneboende brister hos individen.

Enligt den sociala modellen för funktionshinder beror funktionsnedsättningar som drabbar barn med ADHD, autism och inlärningssvårigheter på miljöhinder - till exempel ett högljutt, ljust klassrum eller ett strikt skolschema. De undermineras också av stigmatisering och social utestängning som beror på att neurotypiska personer missförstås.

Därför uppmuntrade aktivister inom och utanför autismvärlden till förändringar i miljön - inklusive klassrum, arbetsplatser, samhällen och vårdinrättningar - för att göra dessa miljöer mer öppna och välkomnande för personer med olikheter.

Exempel på neurodiversitet

Neurodiversitet är inte en medicinsk term, så individer uppvisar inte liknande tecken och symtom. Antalet sätt som den mänskliga hjärnan kan kopplas på är oändligt. Diagnoser gör det möjligt för individer att kommunicera och hänvisa till specifika tecken och symtom som normalt uppträder tillsammans.

Det finns olika exempel på neurodiversitet. De vanligaste tillstånden bland personer som är exempel på neurodiversitet är

• Downs syndrom
• Autismspektrumstörning
• ADHD
• Obsessiv-kompulsiv störning
• Dyslexi
• Bipolär sjukdom.

Andra exempel på neurodiversitet är dyskalkyli, dysgrafi, intellektuell funktionsnedsättning, inlärningssvårigheter, sensoriska bearbetningsstörningar, social ångest, Prader-Willis syndrom (PWS) och Tourettes syndrom.

De vanligaste typerna av neurodiversitet

Dyslexi

Dyslexi är den vanligaste typen av neurodiversitet bland vuxna, med cirka 10% av alla vuxna som diagnostiserats med tillståndet.  Den näst vanligaste typen är ADHD (attention deficit hyperactivity disorder), där cirka 4-5% av befolkningen har ADHD. Den tredje vanligaste typen av neurodiversitet är autismspektrumstörning (ASD), där cirka 1-2% av befolkningen har ASD.

Tillsammans utgör dyslexi, ADHD och ASD cirka 70% av alla diagnoser inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder)

ADHD, som är ett vanligt exempel på neurodiversitet, omfattar ett spektrum av symtom och upplevelser. På grund av skillnader i hjärnans funktion kan individer uppvisa symtom hela tiden, en del av tiden eller sällan.

I de flesta fall kräver inte skillnader i hjärnan några anpassningar. Arbetsgivare eller lärare kan dock behöva anpassa sin kommunikation med personer med ADHD. Proaktiv kommunikation, förändrade arbets-/klassscheman och anpassning av strategier för utvecklingssamtal kan hjälpa dessa personer att optimera sina förmågor.

Inlärningssvårigheter

Inlärningssvårigheter, som är ett annat exempel på neurodiversitet, är kognitiva funktionsnedsättningar som påverkar förmågan att minnas och bearbeta viss information. Barn med inlärningssvårigheter verkar inte ha någon funktionsnedsättning och kan bli förbisedda i skolmiljön.

Problemet kan förvärras om elever med inlärningssvårigheter utmärker sig i andra ämnesområden eftersom lärare kan stämpla barnen som ofokuserade eller lata. Studenter med inlärningssvårigheter kan ha problem inom vissa områden och lyckas bra inom andra.

Vanliga inlärningssvårigheter är dyskalkyli, dyslexi och dysgrafi. Det är dock viktigt att förstå att detta inte är samma sak som intellektuell funktionsnedsättning och att inlärningssvårigheter inte är detsamma som en intelligens under genomsnittet.

Den exakta orsaken till dessa tillstånd är okänd, men forskning visar att genetiska faktorer spelar en viktig roll för inlärningssvårigheter och varför hjärnan fungerar annorlunda.

Neurodiversitet som identitet

Uppfattningar om identitet är komplexa. Individer har flera olika identiteter som manifesteras i olika miljöer och sammanhang.

Enskilda personer ifrågasätter ofta om neurodiversa tillstånd, inklusive bipolär sjukdom, autism, dyslexi och dyspraxi, utgör en del av en individs identitet. Identitet är både en biologisk och en social konstruktion.

Språket är särskilt viktigt när man funderar på hur individer vill beskriva sig själva. Medan språk med person först förespråkas av handikappförespråkare, kan språk med identitet först förändra bilden av neurodiversitet som identitet.

Det har skett en utveckling inom neurodiversitet från att fokusera på individer med kliniska eller formella diagnoser som ADHD, autism eller inlärningssvårigheter till att omfatta en bredare grupp.

Termen användes ursprungligen endast för att beskriva borderline-personer med en klinisk diagnos och symtom som låg nära den kliniska tröskeln för en diagnos. På senare tid har neurodiversitet kommit att omfatta personer som identifierar sig som neurodiversa och som känner att de bearbetar och tänker utanför ramarna.

Ungdomar och många andra människor blir alltmer bekväma med att identifiera sig som neurodiverse och acceptera verkligheten. För tonåringar och ungdomar som har det svårt socialt kan en självidentifikation som neurodiversifierad hjälpa dem att förstå sina känslor och upplevelser.

Konceptet kan ge en hjärnbaserad förklaring till individer som kämpar för att förstå sina olikheter. Det kan också bidra till att skapa en känsla av samhörighet och gemenskap med andra som har neurodiverser.

Ungdomar och unga vuxna diagnostiserar sig nu med tillstånd som faller under definitionen av neurodiversitet för att validera sina upplevelser. Barnen visar en större vilja att låta sig utvärderas för sina tillstånd.

Neurodiversitet och autismspektrumstörningar (ASD)

Enligt en nyligen publicerad rapport från The Interagency Autism Coordinating Committee har ett av 68 barn fått diagnosen ASD. En vanlig uppfattning om personer inom det autistiska spektrumet är att de har beteendeproblem och saknar social kompetens, men detta är inte alltid sant.

Individer kan agera annorlunda endast i vissa situationer och inte bli socialt ifrågasatta. Dessa skillnader kan leda till missförstånd i kommunikationen mellan icke-autistiska och autistiska personer och potentiellt stressande situationer.

Många personer med autism uppvisar exceptionella kognitiva förmågor, intelligens och mönsterigenkänning. Hyperlexi, förmågan att läsa exceptionellt bra och tidigt, är också korrelerat med ASD.

ASD är kopplat till skillnader i inlärning, kommunikation och beteende, och tecknen på ASD kan variera mellan olika individer. Personer med ASD har olika styrkor, behov, förmågor och utmaningar.

Vissa personer med autism är till exempel utmärkta på verbal kommunikation, har en IQ över genomsnittet och bor självständigt.

Andra kan däremot vara oförmögna att kommunicera sina känslor och kämpa med skadliga beteenden som påverkar deras välbefinnande, vara beroende av andra, ha svårt att navigera i gruppmiljöer och sociala relationer och ha samtidiga utmaningar med sensorisk bearbetning.

Språket är också viktigt för den autistiska gruppen. Även om många handikapporganisationer föredrar att tala med personen i första hand, som i "personer med autism", visar forskning att autister föredrar att tala med identiteten i första hand, som i "autistisk person"

Utmaningar för personer inom autismspektrumet

De utmaningar som autistiska personer upplever kan bero på sociala hinder och samhällsnormer som leder till social ojämlikhet och utanförskap. Medicinska insatser kan vara viktiga för autistiska personer, och att fastställa en formell diagnos kan också bidra till att förbättra tillgången till medicinska och sociala tjänster.

Förutom en klinisk diagnos är det avgörande för vuxna autistiska personer att minska sociala och miljömässiga hinder och stigmatisering. Studier visar att mer än 80% av alla autistiska vuxna i världen är arbetslösa. Organisationer måste ta itu med stigmatiseringen och de hinder som gör att autistiska personer inte får anställning.

Neurodiversitet på jobbet

Insatser för att inkludera ökad neurodiversitet kan förbättra arbetsplatsen. Personer med neurodiversitet, t.ex. autistiska personer, kan bidra med sina perspektiv, talanger och färdigheter för att stödja organisationens prestation och produktivitet.

Forskning har visat att en arbetsgrupp med neurodiversifierade medarbetare leder till högre produktivitet. En studie visade att autistiska medarbetare efter sex månaders arbete inom ett och samma område på banken tog över arbetet från personer som behövde tre år för att komma igång, och dessutom var 50% mer produktiva.

Några av de färdigheter och talanger hos personer med neurodivergens som kan vara till nytta för organisationer är kreativitet, innovation, noggrannhet och förmåga att upptäcka fel, uthållighet och pålitlighet, unika problemlösningsmetoder och förmågan att utmärka sig i arbete som är repetitivt eller rutinmässigt till sin natur.

Att anta program för att öka neuromångfalden på arbetsplatsen och anställa fler personer med neuromångfald innebär bland annat att hitta alternativa sätt att bedöma kandidater, samarbeta med lokala myndigheter, ideella organisationer och tjänsteleverantörer samt anta utbildnings- och mentorskapsprogram för personer med neuromångfald som kan bidra till att främja inkludering på arbetsplatsen.

Därför är det viktigt att värdesätta autistiska personers styrkor, som också kan hjälpa dem att förbättra sitt självförtroende, sin självkänsla, sina sociala färdigheter och sin livskunskap.

Individer har neurodiversifiering

Neurodiversitet kan användas för att beskriva en rad olika neurologiska tillstånd som förändrar hur individer tänker och interagerar med sin omgivning. Även om begreppet innefattar utvecklingsstörningar, inlärningssvårigheter, neurologiska tillstånd och ADHD, är ingen hjärna den andra lik. Därför gäller neurodiversitet alla individer i samhället.

Neurodiversitet är inte detsamma som en funktionsnedsättning. Det är uppfattningen att skillnader i hjärnan är normala. Även om vissa studenter eller personer med neurodivergens kan behöva anpassningar på jobbet eller i skolan har de individuella styrkor, bland annat kreativitet och förmåga att tänka utanför boxen.

Neurodiversitet och skillnader i den mänskliga hjärnan har funnits i världen under lång tid, och dessa skillnader har format världen som den ser ut idag. Det är vårt ansvar gentemot kommande generationer att fortsätta främja och bygga upp utbildning, acceptans och hyllning av mångfald.

Samhället kan hjälpa individer att förverkliga sin potential utan stigma och fördomar kopplade till deras olikheter. Genom att förstå vad neurodiversitet är och vilka typer av neurodiversitet som finns och uppmuntra vänner, kollegor, familjemedlemmar och samhället i stort att utbilda sig om detta skapas en inkluderande och blomstrande miljö för alla.

Ett respektfullt språk och kunskap om neurodiversitet är också viktigt för att läkare ska kunna bedöma den fysiska och psykiska hälsan hos personer med neurologiska utvecklingsavvikelser.

Den underliggande idén med neurodiversitet är att omfamna och betrakta neuroutvecklingsrelaterade skillnader som autism, ADHD och inlärningssvårigheter som styrkor i stället för att betona brister och utmaningar.

Referenser

Vad är neurodiversitet? -Harvard Health.

Vad är neurodiversitet? | Förstått

Ansvarsfriskrivning

Innehållet i denna artikel tillhandahålls endast i informationssyfte och är inte avsett att ersätta professionell medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling. Det är alltid rekommenderat att rådgöra med en kvalificerad vårdgivare innan du gör några hälsorelaterade förändringar eller om du har några frågor eller funderingar kring din hälsa. Anahana ansvarar inte för eventuella fel, utelämnanden eller konsekvenser som kan uppstå vid användning av den information som tillhandahålls.