Kortisol är ett steroidhormon som binjurarna producerar som svar på stress. Det spelar en viktig roll i kroppens stressresponssystem och reglerar ämnesomsättningen, blodsockernivån, immunförsvaret och hjärt-kärlsystemet.
Viktiga slutsatser
- Definition: Kortisol är ett steroidhormon som produceras av binjurarna och som ofta kallas "stresshormonet"
- Funktion: Det hjälper till att reglera ämnesomsättningen, blodsockernivån och immunförsvaret under stress.
- Obalans: Höga kortisolnivåer kan leda till problem som viktuppgång, ångest och högt blodtryck, medan låga nivåer kan orsaka trötthet och svaghet.
- Cirkadisk rytm: Kortisolnivåerna fluktuerar naturligt under dagen och är som högst på morgonen.
- Stressreaktion: Kronisk stress kan leda till konstant höga kortisolnivåer, vilket påverkar den allmänna hälsan.
- Ledning: Tekniker som avslappning, motion och god sömn kan hjälpa till att hantera kortisolnivåerna.
Kortisol förklarat
Kortisol, eller stresshormonet, är ett viktigt steroidhormon i klassen glukokortikoider som påverkar nästan alla organ i kroppen.
Det livsviktiga hormonet reglerar stressreaktioner, ämnesomsättning, immunförsvar, hjärt-kärlsystemet och det centrala nervsystemet.
Dess intrikata roll i kroppens fysiologi understryker vikten av att upprätthålla en sund balans mellan kortisolnivåerna för optimal hälsa och välbefinnande.
Produktion och reglering av kortisol
Produktion i binjurarna
Kortisol produceras och utsöndras främst av det yttre lagret av binjurebarken, den s.k. zona fasciculata.
Zona fasciculatasom är den största regionen i binjurarna, som är små triangelformade körtlar ovanpå njurarna.
Kortisolproduktionen följer en dygnsrytm, där nivåerna är högst på morgonen och gradvis sjunker under dagen.
Biosyntes och metabolism
Processen för kortisolbiosyntes involverar flera enzymatiska reaktioner och regleras av en komplex kaskad av signalmolekyler.
Produktionen av kortisol börjar med att kolesterol tas upp i binjurebarkens celler. Kolesterol är föregångsmolekylen för kortisolsyntesen. Det erhålls från cirkulerande lipoproteiner eller syntetiseras i själva binjurarna.
Väl inne i binjurebarkens celler genomgår kolesterolet en rad enzymatiska omvandlingar. Det hastighetsbegränsande steget i kortisolsyntesen är omvandlingen av kolesterol till pregnenolon, som katalyseras av enzymet cholesterol side-chain cleavage enzyme, även känt som P450scc.
Pregnenolon genomgår sedan en serie enzymatiska reaktioner i binjurebarkcellernas endoplasmatiska retikulum för att bilda kortisol.
Dessa reaktioner involverar flera enzymer, inklusive 3β-hydroxysteroid dehydrogenas (3β-HSD), 17α-hydroxylas, 21-hydroxylas, 11β-hydroxylas och 17β-hydroxysteroid dehydrogenas (17β-HSD).
Reglering genom hypotalamus-hypofys-binjureaxeln (HPA-axeln)
Produktionen av kortisol regleras av hypotalamus-hypofys-binjureaxeln (HPA-axeln).
Hypotalamus frisätter kortikotropinfrisättande hormon (CRH), som stimulerar hypofysens främre del att utsöndra adrenokortikotropt hormon (ACTH).
ACTH binder sedan till specifika receptorer på binjurebarkens celler och aktiverar signalvägar som ökar produktionen och frisättningen av kortisol.
Mekanismer för återkoppling
Regleringen av kortisolproduktionen innefattar också en återkopplingsmekanism. Kortisol hämmar utsöndringen av CRH från hypotalamus genom att direkt påverka CRH-frisättande nervceller. Det minskar syntesen och frisättningen av CRH, vilket leder till en minskning av dess tillgänglighet för stimulering av hypofysen.
På hypofysenivå undertrycker kortisol utsöndringen av ACTH genom negativ återkoppling.
Kortisol binder till specifika receptorer på kortikotrofa celler i främre delen av hypofysen och hämmar syntesen och frisättningen av ACTH. Detta minskar stimuleringen av binjurarna, vilket leder till minskad kortisolproduktion.
Det negativa återkopplingssystemet är finjusterat för att hålla kortisolnivåerna inom ett snävt intervall.
När kortisolnivåerna sjunker under normalområdet möjliggör den minskade negativa återkopplingen en ökad frisättning av CRH och ACTH. Detta stimulerar binjurarna att producera och frisätta mer kortisol, vilket återställer kortisolnivåerna till det optimala intervallet.
Effekter av kortisol på kroppen
Stressreaktion och "slåss eller fly"-reaktionen
Stressreaktionen, eller "fight or flight"-reaktionen, är en grundläggande överlevnadsmekanism som hjälper individen att reagera på upplevda hot eller utmaningar.
Kortisol spelar en central roll i denna fysiologiska reaktion som sker i flera steg:
- Stressande stimuli: När hjärnan uppfattar en stressande situation frisätter hypotalamus, en region i hjärnan, CRH.
- Uppmanar till sekretion: CRH stimulerar hypofysen att utsöndra ACTH.
- Binjurarna frisätter kortisol: ACTH triggar i sin tur binjurarna, särskilt binjurebarken, att frisätta kortisol i blodomloppet.
- Hormoner: Kortisol och andra stresshormoner som adrenalin och noradrenalin gör kroppen redo för handling.
- Ökat blodflöde: Det ökar hjärtfrekvensen och blodtrycket, förbättrar blodflödet till musklerna och hjärnan och avleder energi från icke-väsentliga funktioner som matsmältning och reproduktion.
- Nödvändiga fysiologiska förändringar: Dessa fysiologiska förändringar hjälper individen att möta hotet direkt eller att fly.
Metabolism och blodsockerreglering
Kortisol spelar en avgörande roll för regleringen av ämnesomsättningen och blodsockernivån.
- Bryter ner näringsämnen: Det mobiliserar energilager under stress genom att öka nedbrytningen av proteiner, fetter och kolhydrater.
- Gör glukos: Kortisol stimulerar glukoneogenesen, vilket innebär att glukos syntetiseras från andra källor än kolhydrater, t.ex. aminosyror och glycerol. Detta leder till förhöjda blodsockernivåer, vilket säkerställer en tillräcklig energiförsörjning för att tillgodose kroppens behov under stressiga situationer.
- Reglerar insulin: Kortisol hämmar insulinaktiviteten, vilket minskar glukosupptaget i perifera vävnader.
Dessa metaboliska effekter av kortisol bidrar till att förse kroppen med det bränsle som behövs för att hantera stress, men kan bidra till insulinresistens och metabolisk obalans när kortisolnivåerna är kroniskt förhöjda.
Modulering av immunsystemet
Kortisol utövar kraftiga immunosuppressiva och antiinflammatoriska effekter. Det hämmar produktionen av proinflammatoriska cytokiner, såsom interleukin-1 (IL-1) och tumörnekrosfaktor-alfa (TNF-alfa), och minskar aktiviteten hos immunceller, inklusive lymfocyter och makrofager.
Även om dessa åtgärder bidrar till att förhindra överdriven inflammation och immunsvar, kan långvarig förhöjning av kortisolnivåerna försämra immunfunktionen.
Kronisk stress och höga kortisolnivåer kan leda till dysreglering av immunsystemet, vilket gör individer mer mottagliga för infektioner, försämrar sårläkningen och bidrar till autoimmuna sjukdomar.
Kardiovaskulära effekter
Kortisol påverkar hjärt-kärlfunktionen genom olika mekanismer. Det ökar blodtrycket genom att främja vasokonstriktion, vilket gör blodkärlen smalare.
Kortisol ökar också blodkärlens känslighet för andra kärlsammandragande ämnen, som adrenalin och angiotensin II. Renin-angiotensin-aldosteronsystemet, som reglerar blodvolym och blodtryck, påverkas också
Kroniskt förhöjda kortisolnivåer kan bidra till högt blodtryck, åderförkalkning och en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar.
Dessutom påverkar kortisol fördelningen av kroppsfett och gynnar fettansättning i bukregionen, vilket är förknippat med en ökad risk för hjärt-kärlproblem.
Effekter på det centrala nervsystemet
Kortisol har en betydande inverkan på det centrala nervsystemet och påverkar humör, kognition och sömn- och vakenhetscykeln. Höga kortisolnivåer kan bidra till ångest, irritabilitet och till och med depression.
Kortisolreceptorer, inklusive regioner för emotionell reglering och kognitiv funktion, är brett fördelade i hjärnan.
Långvarig exponering för förhöjda kortisolnivåer kan leda till försämrat minne, minskad uppmärksamhet och svårigheter med inlärning och beslutsfattande. Kortisol spelar också en roll i regleringen av sömn- och vakenhetscykeln.
Förhöjda kortisolnivåer på morgonen främjar vakenhet och uppmärksamhet, medan lägre nivåer på natten bidrar till att initiera och upprätthålla sömn.
Störningar i kortisolmönstret, t.ex. vid sömnlöshet eller vissa sömnstörningar, kan påverka sömnkvaliteten och den övergripande neurologiska funktionen negativt.
Kortisol och stress
Effekter av kronisk stress på kortisolnivåerna
Kronisk stress, som kännetecknas av långvarig och upprepad exponering för stressfaktorer, kan leda till dysreglering av HPA-axeln. Vid kronisk stress kan kortisolnivåerna bli kroniskt förhöjda.
Detta kan ha skadliga effekter på olika system i kroppen. Långvarig exponering för höga kortisolnivåer kan leda till:
- Störningar i immunförsvaret
- Metabolisk obalans
- Kognitiv funktionsnedsättning
- Humörstörningar
- Ökad mottaglighet för sjukdomar.
Akut mot kronisk stress Kroniska stressreaktioner
Kroppens reaktion på akut stress, t.ex. ett plötsligt hot eller en utmanande situation på kort sikt, kännetecknas av en tillfällig ökning av kortisolnivåerna. Denna adaptiva akuta stressreaktion hjälper individen att hantera den omedelbara stressfaktorn. När hotet avtar återgår kortisolnivåerna till det normala.
Däremot kan kronisk stress, som innebär långvarig exponering för stressfaktorer utan tillräckliga återhämtningsperioder, leda till ihållande förhöjda kortisolnivåer.
Denna kroniska förhöjning kan störa HPA-axelns normala funktion och leda till olika fysiologiska och psykologiska konsekvenser.
Effekterna av kronisk stress på kortisolnivåerna kan bidra till utvecklingen av stressrelaterade sjukdomar och ha långvariga effekter på hälsan.
Förståelsen av sambandet mellan kortisol och stress, effekterna av kronisk stress på kortisolnivåerna och CRH:s och ACTH:s roll i kortisolregleringen ger insikter i det komplexa samspelet mellan stress och kroppens fysiologiska reaktioner.
Genom att hantera stress på ett effektivt sätt och tillämpa stressreducerande strategier kan man bidra till att upprätthålla en sund balans i kortisolnivåerna och främja det allmänna välbefinnandet.
Störningar i kortisolproduktionen
Addisons sjukdom
Binjurebarksinsufficiens, även känd som Addisons sjukdom, är en sjukdom som kännetecknas av otillräcklig produktion av kortisol och ofta aldosteron i binjurarna. Detta tillstånd kan vara primärt eller sekundärt.
Primär binjurebarksinsufficiens uppstår när binjurarna skadas eller förstörs, ofta på grund av en autoimmun reaktion.
Sekundär binjurebarksinsufficiens uppstår när det finns en dysfunktion i hypofysen eller hypotalamus, vilket resulterar i minskad produktion av ACTH.
Symtomen på binjurebarksinsufficiens kan variera, men de vanligaste är trötthet, viktminskning, muskelsvaghet, lågt blodtryck, saltbegär och mörkare hud.
Personer med binjurebarksinsufficiens riskerar att drabbas av binjurebarkskris, ett livshotande tillstånd som kännetecknas av svåra symtom som buksmärtor, kräkningar, uttorkning, lågt blodsocker och förvirring.
Behandling av binjurebarksinsufficiens innebär vanligen hormonersättningsterapi med kortisol och ibland aldosteron för att återställa normala hormonnivåer och hantera symtomen.
Cushings syndrom
Cushings syndrom kännetecknas av att det finns för mycket kortisol i kroppen. Olika faktorer, inklusive långvarig användning av kortikosteroidläkemedel eller hormonella obalanser, kan orsaka det.
Den vanligaste orsaken är kortikosteroider, som ofta förskrivs för att behandla astma, reumatoid artrit och autoimmuna sjukdomar.
Cushings syndrom kan dock också uppstå på grund av överaktiva binjurar eller en hypofystumör som producerar överskott av ACTH.
Symtom på Cushings syndrom kan vara viktuppgång, särskilt i ansiktet och buken, muskelsvaghet, tunnare hud, lätt att få blåmärken, högt blodtryck och ökad känslighet för infektioner.
Behandlingsalternativen för Cushings syndrom beror på den underliggande orsaken och kan omfatta operation för att avlägsna tumörer, medicinjusteringar eller andra åtgärder för att normalisera kortisolnivåerna.
Hypofystumörer och ACTH-produktion
Hypofystumörer kan störa den normala regleringen av kortisolproduktionen genom att påverka produktionen och frisättningen av ACTH.
Detta leder till de symtom och komplikationer som är förknippade med Cushings syndrom. Å andra sidan kan tumörer i hypofysen som påverkar den normala produktionen av ACTH orsaka minskade ACTH-nivåer och därefter binjurebarksinsufficiens, vilket leder till minskad kortisolproduktion
Diagnos och behandling av hypofystumörer som involverar kortisolreglering innefattar vanligtvis en kombination av bilddiagnostiska undersökningar, hormonnivåmätningar och andra specialiserade tester.
Behandlingsalternativen beror på tumörens specifika typ och storlek och kan omfatta kirurgi, strålbehandling, medicinering eller en kombination av dessa metoder.
Mätning av kortisolnivåer
Kortisolnivåerna i kroppen kan mätas genom urin- och blodprov.
- Urinprov: Urintest för kortisol innebär att ett urinprov tas under 24 timmar, som sedan analyseras för att mäta den totala mängden kortisol som utsöndras. Detta test utvärderar kortisolproduktionen under en längre period, vilket bidrar till att bedöma den totala kortisolproduktionen.
- Blodprov: Dessaprovär en annan metod för att mäta kortisolnivåerna. Mätningen av kortisolnivån på morgonen innebär att ett blodprov tas när kortisolnivåerna vanligtvis är som högst. Detta test kan hjälpa till att diagnostisera tillstånd som Cushings syndrom eller binjurebarksinsufficiens.
- Undertryckningstest: Dexametason suppression test är ett annat blodprov som utvärderar hur kroppen reagerar på den syntetiska kortikosteroiden dexametason. Det hjälper till att skilja mellan orsakerna till kortisoldysreglering.
Urin- och blodprov för kortisol är värdefulla verktyg för att diagnostisera och övervaka störningar i kortisolproduktionen och kortisolregleringen.
De ger viktig information om kortisolnivåerna, vilket hjälper vårdpersonalen att fastställa lämpliga behandlingsmetoder och utvärdera interventionernas effektivitet.
Ofta ställda frågor om kortisol
Vilka effekter har kronisk stress på kortisolnivåerna?
Kronisk stress kan leda till förhöjda nivåer av kortisol i kroppen.
När kroppen uppfattar ett hot eller upplever långvariga stressituationer frisätter hypotalamus i hjärnan kortikotropinfrisättande hormon (CRH), vilket stimulerar hypofysen att frisätta adrenokortikotropt hormon (ACTH).
ACTH stimulerar i sin tur binjurarna att frisätta kortisol. Vid kronisk stress kan denna process bli dysreglerad, vilket resulterar i kroniskt höga kortisolnivåer, som kan ha skadliga effekter på olika organsystem i kroppen.
Vilka är de vanligaste sjukdomarna som är förknippade med kortisolproduktion?
Störningar som är förknippade med kortisolproduktion inkluderar:
- Binjurebarksinsufficiens
- Cushings syndrom,
- Hypofystumörer som påverkar ACTH-produktionen.
Vid binjurebarksinsufficiens är kortisolproduktionen otillräcklig, medan kortisolproduktionen är överdriven vid Cushings syndrom. Hypofystumörer kan öka eller minska ACTH-produktionen, vilket leder till onormala kortisolnivåer.
Referenser
Fysiologi, Kortisol - StatPearls
Kortisoleffekter på kroppsmassa, blodtryck och kolesterol i den allmänna befolkningen - AHA
Cushing-sjukdom / Cushing-syndrom - OHSU
Addisons sjukdom - Mayo Clinic
Ansvarsfriskrivning
Innehållet i denna artikel tillhandahålls endast i informationssyfte och är inte avsett att ersätta professionell medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling. Det är alltid rekommenderat att rådgöra med en kvalificerad vårdgivare innan du gör några hälsorelaterade förändringar eller om du har några frågor eller funderingar kring din hälsa. Anahana ansvarar inte för eventuella fel, utelämnanden eller konsekvenser som kan uppstå vid användning av den information som tillhandahålls.
